Foto: Peter Gerdehag

Vi var ett sextiotal personer som hade samlats i Kulturhuset i Osby för att lyssna på dokumentärfilmaren Peter Gerdehags föredrag om ”Hästmannen”. Hästmannen heter Stig-Anders Svensson och bor på en gård i en liten by norr om Eksjö i Småland. Han lever ett minst sagt annorlunda liv mitt i naturen tillsammans med sina tre ardennerhästar. Det man först lägger märke till när man ser honom är ett jättestort skägg och två pliriga ögon.

Hästmannen kan omöjligt tänka sig att hugga ner något träd, vilket innebär att han har träd som i stort sett växer in i huset. Hugga ner träd skulle kännas som att hugga av sig benet enligt honom. Varken årstider eller andra tider existerar för Stig-Anders. Därför kan man se honom halv två på natten ute med sina hästar för att lasta hö. Det händer också att skörden ibland inte kommer in eller att höet bärgas i oktober, han lever för stunden.

Hästmannen bakar, enligt Gerdehag, världens godaste bröd. Om det är för att bakbordet delas med mössen eller det är något annat vet man inte, men det såg faktiskt väldigt gott ut. Söndagar är vilodag för den djupt religiöse Stig-Anders. Då promenerar han mest omkring på ägorna med dröjande, avmätta steg i de finaste kläderna han har, flottans paraduniform. Den känns lite malplacerad mitt på småländska höglandet, men den är inköpt på utförsäljning. I stort sett alla kläder och skor köps på regementets utförsäljning, t ex prima Graningekängor för fyrtio kronor.

Dokumentärfilmen, som Gerdehag gjorde om Hästmannen, blev en enorm tittarsuccé. Den hade premiär i Stockholm i november 2006 på en fullsatt biograf. Andlös tystnad men när filmen börjar hör man Hästmannen, som sitter bland publiken, med hänförd röst kommentera allt som händer på bioduken. Filmen drog fulla hus runtom i landet i flera månader och sen visades den på TV. Den nominerades även till Guldbaggegalan som bästa dokumentär. En händelse från den galan som fastnade speciellt var minen på Alice Timander när hon fick hjälp av Hästmannen med sin cape. Det gick inte så bra och det syntes verkligen att Alice inte tyckte om hjälpen.

Avslutningsvis pratade Gerdehag om de problem Stig-Anders fått med djurskydds-myndigheterna och om att Hästmannen nu har fått djurförbud. Han får alltså inte ha sina kära hästar längre. För en utomstående betraktare verkar detta vara ett osannolikt beslut.

Vi fick verkligen lyssna till ett intressant och väldigt bra föredrag av Gerdehag, framfört med inlevelse och skådespeleri då han härmade hästmannens röst. Dessutom fick vi njuta av hans fantastiska bilder. Jag tror att vi alla hade mått bra av att ha lite mer av Hästmannen i oss.

Glenn Nilsson